”Linnéboken” på Storgatan 150

På gården till Storgatan 150 växte en stor bok, en motsvarighet till de jättar som ännu finns på kyrkogården. Den sträckte sin stora krona in över granntaket på nummer 148, och rötterna åt sig in under grunden. Fastighetsägaren ville alltså gärna bli av med trädet. Men en hembygdsentusiast, Sigfrid Johansson från Gamla Lergökar, protesterade, och fick stöd av skogsforskaren Bertil Lindquist från Göteborg, som till och med köpte trädet och försökte få det fridlyst. Ett av argumenten för bevarande var, att Carl Linnæus skulle varit inblandad i planteringen – trädet kallades ”Linnéboken”. Debatten och striden rasade några år i början av 1960-talet. Lindquist avled 1963 (han ligger begravd på Ängelholms kyrkogård strax intill platsen för bokstriden), och 1965 föll trädet för motorsågen. Bilden är tagen 2 juli 1951 av botanikprofessorn från Lund, Henning Weimarck, och hans son Gunnar, och tillhör Naturskyddsföreningen i Skåne.

Ängelholms mejeri och ”Starby hosta”

Ängelholms mejeri låg vid Östergatan, på parkeringsplatsen invid Mejeribron. Mejeriet byggdes 1895 och stängdes på 1970-talet. En levande avknoppning är Engelholms Glass, som startade på 1930-talet. Nedanför mejeriet var länge en brygga för båttrafiken på ån. Även turistbåten Laxen hade tidigare sin utgångsplats här. På bilden, från 1914, ser vi motorfartyget Rönneå, som ägdes av Båtföreningen Rönne i Starby. Rönneå sattes i trafik 1912, och gick med gods och människor mellan Starby och Ängelholm, två turer dagligen. På sommaren fortsatte turerna ut till Skälderviken. På grund av motorljudet kallades båten ”Starby hosta”. I början av 1920-talet upphörde trafiken till Starby, men ”Starby hosta” köptes av Ängelholms Havsbadsbolag, och fortsatte hela årtiondet att föra badgäster mellan staden och havet.

Öresundsvarvets arbetares semesterhem

År 1939 köpte Öresundsvarvet i Landskrona ett hus nära Luntertun, som byggdes om och renoverades för att passa som semesterhem för arbetarna. Året innan hade ju den lagstadgade semestern införts för alla anställda. Under ett antal veckor, en vecka per familj, stod hemmet öppet för Öresundsvarvets förmän och arbetare med familjer. De bodde i huvudbyggnaden och i stugor: Salénstugan, Ridellstugan, Wallem-stugan m fl. Till anläggningen hörde båten Solglimten. Med den tuffade man först uppströms Rönneå till Ängelholm och kajplatsen vid läderfabriken för inköpsärenden, och sedan ut till havet för bad. 1982 blev sista sommaren för semesterhemmet. Nu ligger det bostadshus i backen på Resedavägen.

Hotell Vega

Storgatan 30 är ett av Stortorgets äldsta hus. Där nu ett café och en spel- och tobaksaffär håller till, fanns från 1880 Hotell Skandinavien, snart omdöpt till Wega, i spåren av Nordenskiölds upptäckt av Nordostpassagen – hans fartyg hette just Wega. På gården fanns uteservering och kägelbana. Här höll skräddaren August Palm det första kända socialdemokratiska agitationsmötet i staden, 9 juni 1886. Från 1890 fanns den Bergklintska flickskolan en trappa upp, och under 1900-talet hade tidningen Skånska Socialdemokraten sina redaktionslokaler här. Under en stor del av 1900-talet inrymde bottenvåningen Gunnar Anderssons möbelaffär. Det var också han som 1929 byggde till fastigheten längs Laxgatan ner till Östergatan.

Kronohäktet vid Tingstorget

Kronohäktet i Ängelholm byggdes på 1830-talet. Staten behövde då ett häkte för de västra delarna av Kristianstads län. Forslandet av rannsakningsfångar till Kristianstad tog för mycket tid för kronobetjäningen, och belastade dessutom skjutsbönderna. Rymningsrisken var också en faktor. Under 1820-talet hade Bjäre härad och Ängelholms stad gemensamt uppfört ett häkte vid det blivande Tingstorget. Detta häkte var 15 alnar och 6 tum i kvadrat, och 4 alnar 9 tum högt, och hade två välvda arrestrum och en vaktbostad. Nu byggdes detta till, så att huset förlängdes till 29 alnar mot norr, och byggdes till med en våning. Man fick därmed plats både för betydligt fler fångar, och en bostad för vaktbetjäning. Från och med 1840 tjänade huset som kronohäkte. Här förvarades fångar i väntan på rättegång i Bjäre härads tingshus vid Storgatan fram till 1861, och därefter i det tingshus som byggdes vid Tingstorget. Även kortare fängselsestraff avtjänades i häktet, som fanns kvar som sådant till 1936.

Storgatan 39

Storgatan 39, någon gång mellan 1910 och 1920. I just detta hus låg Evas Shop fram till dess att nuvarande nya fastighet byggdes kring 1990, och Eva flyttade över till den. Efter nedläggningen har matstället Torstens tagit över lokalen. Till vänster går numera Bagare Palms gång in mot Tingstorget. När bilden togs, ägdes huset av Lars Friberg, som hade Nya herrekiperingsaffären, till höger. Tre, som man kan tycka redan välklädda, herrar tittar intresserat i skyltfönstret. Närmast fanns Kruses Rak & Frisersalong, som i två generationer drevs av Herman och sonen Henning. Det kan vara Henning som står i vit rock utanför ingången. Ernst Paulson skyltar effektivt på sin höga gavel, som då nog var ganska ny. Förutom manufaktur och skrädderi hade Paulson även pappershandel och cigarraffär.

Minnessten över Don nära Rönnevik

Söder om bangolfbanan vid Rönnevik, till vänster om gången från Danielslundsgatan ner mot ån, står en minnessten med texten "Don" inhuggen. På den övre bilden syns stenen i vänsterkanten. Don var en hund som tillhörde en pensionerad militär, Knut Peyron, vilken bodde på Danielslundsgatan 12. När Don dog fick han en minnessten intill minigolfbanan vid Rönnevik. Peyron flyttade in 1926. Minnesstenen kan väl förmodas ha kommit till senast på 1930- eller 40-talen. Peyron avled i mitten på 50-talet, men var rullstolsburen de sista åren i sitt liv. Huruvida Don även är begravd på platsen för stenen är okänt, men verkar väl ganska troligt.

Vattengatan vid åpromenaden

Så här såg det ut på platsen för Rönne brygga år 1912. I änden av Vattengatan, ovanför sluttningen ner mot Rönne å, fanns detta lilla vackra tegelhus. I huset bodde Albertina Pålsson, född 1859 i Kroppåkra, Munka Ljungby. Albertina hade vid den här tiden en affär där hon sålde snörmakeriarbeten. Ägare till Albertina Pålssons bostad var handelsman Agardh, tidigare innehavare av en av Ängelholms mer kända och långvariga affärer, som låg på Storgatan 45. Innan den i början av 1960-talet ersattes av Domus hette den Pomona. Albertina Pålsson avled i Ängelholm 1940. Den stora gaveln i bakgrunden till vänster hör till ett stort varumagasin, tillhörigt affären vid Storgatan. Magasinet revs 1938.

Ängelholms bryggeri

Kristian II:s väg mellan Skolgatan och Klippanvägen hette före 1967 Bryggaregatan. Där, mellan gatan och ån, låg nämligen Ängelholms bryggeri. Bryggeriet grundades efter mitten på 1800-talet. 1892 anställdes en duktig bryggmästare, Herman Rosander, som fått sin utbildning i Berlin. Nu moderniserade man till ett ångbryggeri, byggde mälteri och skaffade ismaskin i stället för att förlita sig på att Rönne å skulle frysa till. I kvarteret mitt emot byggdes en disponentvilla. 1937 efterträddes Herman Rosander av sonen Nils. Tillverkningen las ner 1960 och byggnaderna revs 1964. På platsen ligger nu bostadsrättsföreningen Bryggeriets hus. Disponentvillan var ett par år ungdomsgård.

Gustava Grönvall

Gustava Grönvall (1843-1927) är kanske framför allt ihågkommen för att hon rodde badgäster och vedplockare över Rönne å. Hon kallas ibland ”Stava Karlberg”. Gustavas far hette Jöns och var stadstjänare. Gustava födde 1866 dottern Thora Alexandra. 1871 flyttade hon till Aringsås i Småland, en plats som numera heter Alvesta. Där var hon piga hos en familj Pommer, vilken kommit dit från Höja. Våren 1873 fick hon gossen Karl Mauritz, så småningom Ängelholms siste kakelugnsmakare. Tillsammans med mor Cecilia och den avdankade husarkorpralen Anders Carlberg flyttade Gustava till ett hus i "Jerusalem", den nordligaste delen av kvarteret Näktergalen. Gustava arbetade många år som handsksömmerska åt Löthmans i Helsingborg, vilket var ett vanligt hemarbete bland Ängelholms kvinnor. Paulina Öman, Storgatan 67, var förmedlare av symaskiner och material mellan fabrikör Löthman och handsksömmerskorna i staden.

Ängelholms tobakshistoria, fortsättning

För över tio år sedan skrev jag ett stycke om Ängelholms korta tobakshistoria. Här har jag nu en bild av cigarrfabriken, som den såg ut 40 till 50 år efteråt. Texten är delvis en upprepning av vad jag skrev hösten 2007, men det kanske behövs en liten repetition! Tobaksnäringen har tidvis varit viktig i Ängelholm, även om företagen inte blivit särskilt långvariga. Här, på Bryggaregatan 3, startade år 1907 bland andra handlanden Ernst Paulson och bryggeridisponenten Herman Rosander AB Hamburg Cigarrfabrik. År 1911 hölls bolagsstämma på Hotell Thor, och då kunde Rosander rapportera, att de mellan sex och tolv anställda, kvinnor och män, under året tillverkat 615 000 cigarrer. Tobaken importerades från Sumatra och Brasilien. Cigarrerna såldes bland annat i Ernst Paulsons butik, men om den tillverkade mängden stämmer, måste marknaden nog ha sträckt sig en bra bit utanför Ängelholm! Redan 1916 lades dock fabriken ned. Den gamla cigarrfabriken revs 1964 för att lämna plats åt ett hyreshus, nuvarande Kristian II:s väg 1 B. Bilden, som finns i privat ägo, är förmodligen tagen strax innan rivningen.

Östergatan i söder

Östergatan blev Ängelholms genomfartsväg på 1920-talet. Då startade också stadens första bestående bilfirma, Dahlberg & Viebke, i huset till vänster på bilden, där en bil just får tanken fylld. På samma plats ligger nu ett vitt funkishus, byggt 1939. En ung trädallé pryder Östergatans sidor bort mot Ringdahlska fastigheten i fonden. Till höger om denna skymtar tegelbrukets skorsten, och på högra sidan om gatan, bakom staket och häck ligger Framnäs, där Hanssons möbler senare höll till i flera decennier. Trafikfyren mitt i gatan, en gjutjärnspelare med fyra lampor, var Ängelholms första, ditsatt hösten 1931.

Östergatan 57, Folkets hus

Östergatan 57 är nu, 2018, en aktuell adress, med anledning av omvandlingen av gamla Paletten till nya hotellet och restaurangen Hus 57. Paletten byggdes 1968, och ersatte då huset på bilden, Ängelholms första Folkets hus. Huset köptes 1899 av den nybildade Folkets hus-föreningen, för att den växande arbetarrörelsen skulle ha en lokal att mötas i. Det blev ett levande och livaktigt hus, med fackföreningsträffar, politiska debatter, biograf och brottning. När den första Ängelholmsrevyn startade 1946 hade man sina föreställningar här. Sista dansen gick på nyårsafton 1967, och sista framträdandet gjorde den gästspelande Malmörevyn 16 januari 1968. I november samma år invigde finansminister Gunnar Sträng det nya Folkets hus och Restaurang Baldakinen, som Paletten hette det första året.

Guldfasanen och Hotell Thors trädgård

Östergatan 39-41, Guldfasanen, byggdes 1933-34. Det stiliga namnet kommer av fastighetsbolaget som stod bakom huset, ritat av malmöarkitekten Carl E. Rosell. Teglet kom från Villans tegelbruk, och huset var hypermodernt: centralvärme, varmt och kallt vatten, kylskåp, badrum med inmurat badkar i varje lägenhet. Elspis och marmorbänkar i köken fullbordade lyxen. Vid grinden hitom Guldfasanen finns en skylt där det står ”Hotell Thors trädgård”. Man kan tänka sig att det är dit de båda herrarna på trottoaren är på väg denna varma sommarmiddag. Hotell Thor var i nästan 100 år, fram till våren 1968, stället man gick till, om man skulle supera eller kalasa i Ängelholm.

Stortorget 1958

Vid Stortorgets norra sida fanns länge ett vackert järnsmidesarbete med en mindre tilldragande odör. Det var en pissoar, avsedd för herrar med trängande behov. Inrättningen stod mot det plank som skiljde torget från den s.k. Olanderska trädgården, ungefär där stadsbibliotekets entré finns idag. Teckningen är gjord 1958 av NST-journalisten Sven Bergh. På taknocken till gårdshuset i kvarteret Duvan sitter en tupp. Den finns numera inne i biblioteket, en trappa upp i restaurangen. Pissoaren ersattes med en underjordisk toalettinrättning bakom gamla rådhuset.